Att hunden är människans bästa vän vet de flesta och efter att ha erfarenheten av att ha hund och veta vad de lyckas göra med en psykiskt står det klart vid att det är sant. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag alltid gillat djur. I familjen har vi haft en hel del hundar men även några katten har funnits. Jag har varit den som mest gillat hundar och inte katter, utan den biten har min älskade bror fått stå för trots att han var allergisk. Det jag vill komma till är att jag inte riktigt har känt att katter varit lika mycket värd som en hund, jag vet att det låter hemskt men det är vad jag känt. Fast flytten till Borås gjorde att det inte fanns någon möjlighet att ta med min underbara Rex eller ha någon hund överhuvudtaget på grund av tidsbrist. Detta ledde till att jag skulle skaffa mig en katt för att jag skulle få någon sällskap, för att slippa vara helt ensam. Det är jobbigt att vara utan djur för man är så van vid att där alltid finns någon där för en. Att någon kommer och möter en i dörren när man kommer hem gör väldigt mycket. Varje fall det blev bestämt att jag skulle få en katt och efter nån månad hade jag han här hos mig. Det var lite konstigt till en början men vi lärde oss att leva tillsammans och hade våra rutiner efter ett tag.
Lusifer blev han döpt till och till viss del kan man säga att hans namn passade honom men det var som en del av hans skärm. Med tanke på att jag älskar hundar så blev Lusifer aldrig riktigt som en katt kanske borde vara. Han blev uppfostrad som en hund, han kunde sitta på kommando. Det är inte alla katter som kan det! Han var verkligen unik och jag skulle inte vilja byta han mot någon. Jag har pratat om han som han vore pest och pina men innerst inne älskade jag han så himla mycket, så mycket att det inte går att beskriva. Som ni förstår finns min unika bebis inte längre hos mig och det gör så ont i hela min kropp att jag inte vet var jag ska ta vägen längre. Alla säger, och jag vet det själv, att tiden läker alla sår men det är fan inte det lättaste att behöva begrava en årig helt frisk katt som har varit som ens bebis. Det jag vill ha sagt är att mina tidigare känslor om att katter är mindre värda tycker jag verkligen inte längre. Lusifer lyckades få mig att inse hur underbar och unik han var.
Det är jobbigt varje gång jag kommer hem och inser att du inte lär komma fram vill kela. Det är jobbigt varje gång jag sitter här vid datorn och inser att du inte kommer hit för att lägga dig framför mig för att vara nära. Det är jobbigt varje gång jag ska laga mat för jag vet att du inte kommer och så gärna vill vara i maten. Det är jobbigt varje gång jag duschar för då inser att du inte kommer sitta där och vänta på att du kan dricka vattnet Det är jobbigt varje gång jag ska lägga mig och när jag vaknar för då inser jag att du inte kommer vara där i sängen med mig, på kudden som du brukade ligga på. Det är jobbigt varje gång jag går förbi garderoben och ser att dörren står på glänt och inser att du inte ligger där inne fast att jag så gärna hade velat det. Det är jobbigt att inse att vi aldrig mer kommer ha ligga och mysa i soffan tillsammans, att få se dig sova vid mig. Det är jobbigt att inte få se dig springa runtoch leka. Det är jobbigt att veta att du inte sitter i fönstret när jag kommer hem. Det kommer bli jobbigt att inte få se dig leka med Rex och vara ute i trädgården till sommaren. Allt är så jäkla jobbigt!!
Tack för den tiden vi fick tillsammans. Fast jag skulle vilja ha längre tid tillsammans med dig och det var inte meningen att du bara skulle försvinna ur mitt liv. En sak är säker och det är att du aldrig kommer försvinna från mitt hjärta, där kommer alltid vara en plats för dig resten av mitt liv.
Saknaden Är Enorm
