Känslorna sprutar åt olika håll. Oro över vad som pågår i kroppen stiger. Tårar rinner ner längs kinderna men lycka finns på insidan, brukar det inte vara tvärtom?! Att man försöker ha en fasad ut att man är lycklig men på insidan är man olycklig. Genom att se till att ha mycket att göra kan vara ett sätt att glömma sina känslor, vad man egentligen känner. Fast för eller senare kommer känslorna visa sitt rätt jag. En lämplig tid att få ut allt ur systemet finns inte. När det då dyker upp är det bara till att ta några djupa andetag och försöka glömma igen och gå vidare, fast är det ett bra sätt att hantera sina inre känslor?! Alla har olika sätt att bearbeta olika händelser. Att få sin egna tid och få den tid som behövs är inte alltid det lättaste, fast utomstående vill gärna hjälpa till men inser oftast inte att de kan göra allt värre än vad det egentligen är. Hjälp på vägen kan behövas men mest som ett stöd bakom en process. Förståelsen att de bara vill hjälpa till finns där och man försöker att förklara men det går aldrig. Svårigheten ligger i att känslor är svåra att förstå sig på och hur gör man då när man ska förklara för någon annan?! När man är redo att prata om det så dyker ett föjld problem upp, nämligen vem ska man prata med?!
Hur Gör Man?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar