onsdag 26 november 2008

Jag Skulle Kalla Det Syskonkärlek

Det urgulliga, oemotståndliga barnet har växt upp och man undrar vart tiden har tagit vägen?! Minnena finns i form av bilder, hemvideo och tankar. Barnet har börjat bli vuxen men det innebär inte att minnena slutar produceras, de helt enkelt utvecklas till en hel underbar bok man vill läsa i varje dag. Att få vara med från BB och se det underbara livet växa och bli världens underbaraste varelse är något som inte kan beskrivas med ord. Alla små detajerna som gör att känslorna inte vet hur de ska känna, ska det vara i form av tårar eller skratt? Tänk att få vara någons förebild, att ha någon att skydda från allt och alla. Den enorma kärleken betyder så mycket, att få älska någon och känna sig älskad tillbaka. Inga ord behövs för blickarna betyder mer. Vetskapen av vad en tystnad och vad de olika ansiktsuttrycken betyder är något som gör att frånvaron bli annorlunda. Det blir tomt, ensamt och tråkigt. Tiden tillsammans blir bättre och utvecklas från gång till gång. Avstånd gör att man inser att saknaden växer, man kan inte skydda och ställa upp som man önskat. Att tänka på hur det undrande lilla ansiktet gav tröst och trygghet när tårarna rann längs kinderna får en att le.

Jag Skulle Kalla Det Syskonkärlek

måndag 17 november 2008

Hjärtat Slår Mest För Dig

Saknaden är enorm, delar av mig är i bitar. Kärlek kommer i olika former. Vad är mitt liv utan din närhet?! Känslorna att vakna och se dig ligga bredvid mig gör att jag blir varm. Sängen känns tom och jag vet inte hur jag ska kunna släppa in någon annan som jag släppt in dig. Du är en del av mig och kommer alltid att vara. Att säga att man älskar någon är mycket stort, varje fall för mig, men utan tvekan kan jag säga att jag älskar dig. Inte alla som förstår hur det känns men det är som att vara här men ändå inte när du inte finns hos mig. Det går inte många sekunder i mitt liv utan att du finns i mina tankar. Den dag vi inte ska vara tillsammans mer vill jag inte ska komma, endast tanken på det får hjärtat att sparka bakut. Mina svåra tider har du hjälpt mig igenom och vi har tillsammans förlorat en gemensam familjemedlem. Du har gjort det värt att leva. Du har gjort min stark när jag känt mig svag. Synd att du inte kan läsa detta men jag hoppas du förstår hur mycket du betyder för mig!

Hjärtat Slår Mest För Dig

fredag 14 november 2008

En Sann Historia ...

En flicka träffade för länge sedan en kille där de inte pratade om vad de hade och om de skulle träffa andra eller inte. Han tog förgivet att han lika bra kunde träffa andra medan flickan blev kär upp över öronen. Detta resulterade i att flickan träffade en annan kille som skulle vara bra för henne men hon struntade i honom så fort hon fick chansen att träffa den första killen. Fast när flickan och killen (nr 1) inte hördes på en vecka fick flickan en konstig känsla av att killen träffat någon annan. Efter att flickan skaffade sig mod att fråga om hennes känsla hade varit rätt eller om hon hade fel fick hon svaret hon inte velat ha. Han hade träffat någon annan. Flickan förlät honom och de fortsatte och träffas utan att bestämma vad det var de hade för något... Om där fanns någon framtid till att de bara skulle kunna bli dem?! Fast de där känslorna om att han träffat någon annan fick flickan vid några tillfällen till och de stämde varje gång och flickan förlät varje gång. Det var vid ett tillfälle som hon vaknade och slutade bry sig när hon fått höra att det var ju sommar och en del resor var inplanerade vilket gjorde att man inte kunde ha en flickvän. Varför inte bara säga att man inte vill eller att det inte känns rätt?! Det är något flickan frågar sig varje dag, fast hon har insett att hon lärde sig en viktig sak genom att hon träffade den killen. Hon skulle inte senare i livet låta en kille trycka ned henne så mycket så att hon glömmer bort att tänka på sitt eget bästa och inte ändra på sig själv för att lyckas få en kille.

Det flickan fick känna efter att ha lyckas släppa killen var att hon blev mycket lyckligare när hon fick chnasen att vara sig själv. Det är en anledning till att flickan är försiktig och verkligen tänker sig för innan hon träffar en kille igen. Hon vill inte i fortsättningen vara den som man bara träffar när det passar killen utan hon vill vara den tjejen som killen säger att han älskar och inte kan vara utan. Sen går där inte en dag utan att hon undrar om den killen hon struntade i skulle vara den hon skulle valt, om de hade kunnat bli pojk- och flickvän. Han är fortfarande enligt flickan en super trevlig kille men han orkade inte vänta och träffade en annan. Så flickan får aldrig veta om hur det skulle ha blivit mellan dem.

En Sann Historia ...

måndag 3 november 2008

Kärlek Och Lycka

Att leva i ensamhet eller att man får studer för sig själv gör att man börjar tänka på allt mellan himmel och jord. Ämnet som ofta tankarna fastnar på är kärlek och lycka. Mångas tankar och det beror på att det är så individuellt, det där med vad som är lycka och kärlek. Orden är även väldigt stora och står för så mycket. Alla vi tolkar allt olika och där inkluderat lycka och kärlek. Som en del ser de så är lycka lika med kärlek men för andra kan det innebära helt olika saker.

Det finns kärlek mellan barn och förälder men även mellan husdjur och ägare. Udda kärlek som en del ser på det men för andra är det "normal" kärlek, fast vem har rätt att säga vad som är kärlek eller inte, om den är normal eller udda?! Det är som sagt väldigt individuellt och det är de som gör det så helt underbart. Att få känna sig älskad av vänner och familj är en helt enom känsla. Det är något alla borde få känna, varje fall en liten del av de jag känner. Så stort att känna att någon tror på en, det får en att orka även i de svåra stunderna. Att ha någon att dela sina funderingar och sina upplevelser med är något alla borde ha.

Några som är mina förebilder är min farmor och farfar (bland annat) som har gått igenom så mycket tillsammans och har haft varandra genom de svåraste stunderna i livet. De har defenetivt inte haft det lätt alltid men det har klart gått igenom underbara stunder tillsammans också. Det fantastiska är att de fortfarande är tillsammans och sprider detta vidare till oss barnbarn. Vill att ni ska veta hur stor inverkan ert förhållande har på mig och säkert på många fler. Att veta att man KAN leva resten av livet tillsammans gör att jag fortfarande tror och ser ett hopp.

Kärlek kan i sig även innebär sorg men det är viktigt att ha hopp och inte ge upp. Personen inom mig är en sådan som tror på ödet och att tiden kommer men är så olika för alla. Det är något som får en att orka vänta på sin tur. Det finns någon för alla sägs det och varför skulle det inte vara så?! Trots att man känner kärlek till sina vänner och familj så kan de kännas som något eller varje fall att någon saknas, inte för alla men för en del. Detta behöver inte innebära att man inte är lycklig.

Skildsmässa är ett tydligt tecken på att man kan ha någon och vara olycklig, för varför skulle man annars dela på sig?! Alla kan inte ha turen på sin sida och lyckas hitta den rätta första gången, fast hoppas kan man allt göra och det är inget fel i det. Fast jag tycker det är viktigt att man egoistisk vad det gäller lycka, trots att det till en början kan sårar andra. Erfarenheten jag har av det så vet jag att det blir bäst så med tiden, måste erkänna att få reda på att någon man håller av inte är lycklig gör en olycklig. Det finns många som vill äta kakan och ändå ha den kvar fast ibland är det bättre att bara äta den eller till och med bara lämna den.

Så med detta vill jag säga att jag älskar min familj och mina vänner, TACK för allt ni gör för mig.

Kärlek Och Lycka

söndag 2 november 2008

"Igår Speglas Idag"

Jag tittar ofta tillbaka på saker och ting som hänt i mitt liv. Det har fått mig att vilja göra en del saker ogjorda eller gjort en del på ett annat sätt fast sedan inser jag att de är saker som fått och gjort mig till den person jag är idag. Några saker som hänt har gjort att jag verkligen tror att änglavakt finns.

Ofta tänker jag hur livet skulle se ut om Jon fortfarande fanns i livet. Hade vi varit "ovänner" eller hade vi varit som världens bästa team?! Hade han kunnat vara den som ställt upp för mig när jag bara har velat ge upp allt?! Samtidigt som jag tror att han finns i mitt liv nu och att han kanske till och med hjälper mig utan att jag vet att det är tack vare han som jag orkat och vågat göra den del saker här i livet. Mycket i mitt förflutna är smärta. Det är eller kan inte vara normalt att man ska glömma bort delar av sin barndom på grund av att den innehåller så mycket smärta att kroppen stötter bort det från minnet. Fast nu känner jag att jag klarar av väldigt mycket och känner mig stark som person. Okej jag har mina svaga punkter och dåliga dagar men när jag då tänker på allt jag gått igenom får det mig att inse att jag kommer klara det också och att det kommer bli bra eller varje fall att det kommer kännas bättre med tiden.

"Igår var en jobbig dag men idag är det bra", så fungerar livet. Ibland går smärtan inte över eller känns bättre så snabbt men det kommer en tid när det är dags för att gå vidare.

Jag vet att jag har mycket jag behöver jobba med och skulle behöva ändra på men det kommer steg för steg och just nu är jag nöjd med vad som lyckats bli mitt liv. Ingen är perfekt men jag jobbar på det och en del brukar säga att "det är tanken som räknas". Jag har ju trots allt klarat av att min bästa kompis blev mördad och jag var tvungen att säga hej då till han. Sen har jag varit med om mobbig och mina föräldrars skildsmässa. Flyttat hemifrån och då en bra bit hemifrån, vilket även innebar att jag lämnade alla mina vänner och min älskling. Fast jag klarar mig rätt bra. Stödet jag får från släkt och vänner värmer mycket och utan er skulle jag inte vara där jag är idag.

"Igår Speglas Idag"