En varm känsla rinner igenom hela kroppen. Hur blev allt så bra?! Gjorde man nått eller bara hände det?! Känslan har aldrig varit så stark och rädslan dyker upp med detsamma. Undrandes om det är okej att få känna och om hur allt ska tolkas gör det hela mer komblicerat än vad det egentligen är. Fast hur får man stopp på tankarna, de vill inte riktigt försvinna av sig själv. Ångesten var ödet, förståelse om hur de slutade var kanske för att något nytt skulle påbörjas. Hjärtat har lurat hjärnan men nu har äntligen hjärna fått tillbaka övertaget igen, det har bara tagit fyra år men bättre sent än aldrig. Att uppleva en känlsa som bara gör att allt känns så rätt utan att egentligen veta vad som hände. Det enorma men ändå det enkla.
Dröm Eller Verklighet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kitty- Filosofen.
Ibland förstår jag inte riktigt vad ditt inlägg handlar om, men läser ändå...haha..
Skicka en kommentar