Ensam Trots Att Man Är Omringad Av Vänner

Hitta en orska till varför man inte känner något hopp just nu är kanske någons prioritet. Några andra anser att prioriteten är vännerna och deras problem, vilket innebär att de sätter sina problem i bakhuvudet istället för att ta tag i sina egna funderingar och små problem. Då är frågan "varför strunta i sig själv och ta hand om sina vänner?!" Okej, det låter egoistiskt att strunta i sina vänner men sedan anser jag att man borde väl få lov att må bra själv. Det är klart att man ska ta hand om sina vänner men i sin tur ska vännerna ställa upp för dig också. Dina problem kanske inte anses "viktiga" eller tillräckligt "stora" för dina vänner men huvudsaken är att du tycker att det är ett problem eller att tanken är för jobbig att hålla för sig själv. Att strunta i sina egna problem gör att man kan få känslan att man är helt ensam, kanske inte verkar så utåt för man är omringad av vänner.

Men frågan är väl egentligen: "Ställer inte vännerna upp för dig och lyssnar eller dela du inte med dig?!" De är klart inte helt lätt att vara vän med någon som inte delar med sig och man räknar med som vän att allt verkligen är bra, fast det inte är bra. Detta leder till nästa fråga: "Hur vet man vem man ska dela sina problem och funderingar med?" Det kan inte alltid vara helt enkelt att sätta ord på sina känslor vilket gör allt mycket svårare men när man kommit på det, vem vänder man sig då till?!

Det leder till tanken på att man är:

Ensam Trots Att Man Är Omringad Av Vänner